Trollunge

En morgon bland alla andra mornar. En helt vanlig onsdagsmorgon. Så kommer min ängel och brer ut sina vingar, med stjärnor i ögonen och den lilla kroppen full med bus. När hon vaknar skrattar hon. Hon skrattar fast hon blir väckt och rutinerna är ur fas. Hon vill kramas och hon vill pussas mest hela tiden. Jag låter henne göra det, tar tiden att smeka henne långsamt över ryggen då vi byter blöja. Sängvarm, mjuk och med alldeles egen Gullandoft. Jag snusar medan hon sprattlar och vill komma loss. Denna morgon är för fin
för stress, för vacker för att trasa sönder genom att skynda sig. Så vi tar oss fram i lagom tempo, genom gröten och tandborstningen. Hennes skratt klingar genom huset, högt och rent. Tjuten och pipen av ren livsglädje. Så smittsamt. Bär med mig vår morgon hela dagen. Förundrad. Som en svävande dimslöja dröjer sig den kvar och är bara underbar. Det spelar ingen roll att jag blir utskälld av en sur asfaltsgubbe på vägen till jobbet, att jag fastnar i en onödig bilkö och kommer för sent eller att mjölken är slut i kaffemaskinen.
För mitt mirakel har skett. Mitt barn har gett mig en sån glädjestund att hjärtat värker och värmen håller i sig genom hela långa arbetsdagen. Det spelar ingen roll att hon inte kan det som andra barn kan, hon är den som kan med bara ett litet leende rädda mig. Tänk vilken magi, ren Gullanmagi när den är som bäst.