Bränna gummi

I helgen var farmor och farfar på trevligt besök och Gullan var lite som vädret, mestadels solig och varm. Jordgubbar och grill smakade riktigt bra. Det blev även att bränna lite gummi på gungan fast termometern visade på över 25 grader. Var har hon fått sin envishet i från? Det gick inte att bara gå förbi.
Vad stor hon ser ut, fyraåringen där hon sitter och håller sig i kedjorna. Vilken kontrast det blir när man precis suttit med LSS-handläggaren och förklarat att hon är som ett litet, litet barn som behöver hjälp med precis allt. Tycker att första hälften av mötet gick hyfsat, jag berättade lugnt och sansat. Detaljerat. Drog exempel. Ansträngde mig att försöka få henne att förstå, förklarade och visade. Funderar på om hon ens har läst min ansökan och alla intyg eftersom hon frågar precis sånt som redan står i alla papper. När jag har pratat mer eller mindre färdigt börjar hon mala den vanliga harangen om det normala föräldraansvaret (visste jag inte att eländet skulle komma?!) och att en 4-åring inte kan lämnas vind för våg hur som helst heller. Som att man är fullständigt dum i huvudet. Och jag känner tröttheten lägga sig över mig, som luften går ur en ballong sjunker jag i hop på stolen och ger upp i förtid. Det börjar lukta bränt gummi och jag undrar om det är jag som fått en fullständig härdsmälta i den situationen jag befinner mig i?! Som myndigheter är mest så tar det tid med sånt här, damen förklarar att nu hinner hon inte göra något alls mer innan hösten pga semestertider. En del kan bara klabba igen hela verksamheten tydligen så fort solen visar sig hänger man upp skylten med "stängt pga semester".
Svårt att säga något om hur det gick, man får avvakta. Det mest komiska är att jag står med Gullan på armen när Fru Handledare ska gå ut genom dörren och då dröjer hon sig kvar en smula och för första gången under besöket tittar hon verkligen på Gullan. Hummar något och frågar: förstår hon egentligen något alls? Jag skakar beklagande på huvudet och säger något om "inte mycket, nej". Sen samlar hon i hop sina saker och säger hej då. Gullan höjer handen snabb som blixten och vinkar. Aouch. Handläggaren ser lite förvånad ut men vinkar tillbaka och tillägger: vad hon är söt.
Jag ler.
Och stänger dörren. Gnisslar tänder en smula, dålig tajming för det partytricket, Gullan!
Kvar på golvet står handläggarens handväska med nycklar, mobil och plånbok. Det tar en timme sen kommer hon tillbaka och är rätt svettig och nervös, uppenbart lättad att väskan står snällt och väntar på hallgolvet.
Alltså är det bevisat, handläggare är tydligen också människor.
Nu hoppas jag att hon visar det när utredningen går vidare.