LSS handläggare

Så är då dagen här. Vårt första möte med en LSS handläggare. Bara ordet gör att det ilar i mitt tandkött.
Många är skräckhistorierna om kommuner och LSS, om familjer som hamnar i kläm, om barn som inte får tillräckligt med timmar, om hjälp som uteblir och behov som inte ses. Jag hoppas innerligt att det kommer gå så bra som ett sånt här möte kan.
Men det blir en smula ovant.
Att istället se och glädjas över de små saker Pussegullan kan och lär sig, ska vi nu fokusera på och berätta om allt hon inte kan. När man får det på pränt blir det en diger lista som jag hoppas kan hjälpa oss till något bra.
Ur mitt brev till kommunen:
Att känna att man behöver hjälp för att klara av vardagen är inte så kul. Själv är jag otroligt dålig på att be om hjälp och att jag skulle behöva be om hjälp med mitt eget barn, det trodde jag aldrig.
Men mitt barn är har ett funktionshinder och en utvecklingsstörning, hon kräver enormt mycket hjälp dygnet runt och det går inte att ändra på.
Vi vill givetvis hennes allra bästa så därför ansöker vi om någon form av avlastning för vår men framför allt för Gullans skull så att hon kan få ett fortsatt bra liv och en meningsfull tillvaro.

Stor kram till fantastiska K för all support och tips per mail och sms. Latten is on me next time. Nu kan vi alla bara hålla tummarna och hoppas på en handläggare som möter oss med respekt och INTE pratar om normalt föräldraansvar...
Wish me luck.