Tjejen hela dan!

Och precis när världen faller i hop som ett korthus och jag står i ruinerna av mitt liv så lyfter hon mig, min kära lilla tjej. Upp, upp och upp far vi tillsammans mot den ljusblå junihimlen. Och hon är det allra vackraste jag har sett och kommer se någonsin. Hon strålar och får mitt hjärta att bli helt, min själ att bli ren.
Allra finaste Pussegullan.
Som bäst när det gäller. Alltid.
På midsommarafton åker vi i väg, Gullanmamman full med farhågor och oro i magen. Hur ska det gå med Pussegullan bland en massa folk som tjoar och musik som spelas? Förra året i färskt minne och då gick det minst sagt inget vidare. Men Gullan överträffar sig själv, somnar snällt på främmande plats och i okänd säng, äter faktiskt lite mat mitt i ståhejet. Tycker dans på ängen är kanon och de andra barnen på festen är tippelitopp. De turas om att springa med henne i vagnen och med vindens fart far hon fram, skrattet tillrar ur henne och hennes viftande armar i glädje är allt man ser där hon far i väg för hundrade gången. Outröttlig. Hon är open-minded, orädd och med i gemenskapen med de andra ungarna på sitt eget sätt. Stolt mamma inser att hon har händerna fria för Gullan kan vara med ett gäng barn och vi är med vänner på årets ljusaste helg. Ljus natt när vi var hem och i mitt bröst kommer ljuset att brinna länge över den här helgen. Vilken tjej hon är, hon är min tjej hela dan.