Sliten

Det är kväll och jag har grus i ögonen och tomrum på hjärnkontoret.
Så var en arbetsdag till över. Tänk vad man faktiskt kan uppskatta sitt jobb så här efter 10 år. Bara att man liksom har ett jobb! Över allt vilar en känsla av "sista". Snart finns det inte mer, vilken konstig tanke det är fortfarande. Har också pratat, berättat och diskuterat Pussegullan i över 2 timmar på mötet. Är nöjd med min insats även om jag blev en smula pladdrig och sentimental på slutet. Men på det hela taget en bra känsla när jag satte mig i bilen för att fara hem. Över city låg åskmolnen mörka och hotfulla. Asfalten var varm och svart, luften verkligen stank av ozon.
Eller.
Jag vet inte alls hur ozon luktar egentligen, ville bara skriva det eftersom det alltid beskrivs så i böcker. Åskväder med stort Å.
I mycket dramatiska böcker och på mycket dramatiska bloggar!