En liten puss i dörren

I morse var allting som en vanlig vardagsmorgon, klockan ringde när man äntligen sov, stress med frukost, dusch och kläder på innan Pussegullan skulle väckas. Vid väckningstid var fröken redan vaken och satt upp och läste favoritboken Hugo Hund. Tänk vad många gånger den där byrackan springer på stranden och letar efter sin boll. Varje gång hjälper måsen, krabban och sjöstjärnan till att hitta den. Den slutar alltid väl, och den förefaller lika spännande varje gång. Efter påklädning och frukostgröten samlar vi ihop oss för avfärd mot dagis. Med Gullan på armen och handväskan i andra näven fortsätter jag med raska steg ut i hallen, stannar snabbt till i dörröppningen för att larma på. Då stoppas allt en lite stund, Gullan lutar sig mot min kind och ger mig en mjuk puss. Det blir en ring med lite slajm, nästan lika blött som i mina ögon när man inser att min dotter visar att hon tycker om sin mor. Hon tittar på mig och jag kan svära på att hon ler.