Stödtecken

Två av Gullans fantastiska tre tecken, åka bil och äta.
Vi har ju tecknat en längre tid med Pussegullan. Hittills tycker jag mig inte märka att hon förstår så där överdrivet mycket direkt, och inte heller har hon tecknat själv. Det har legat ett tunt lager damm över tecknen och jag skäms en smula för att det inte använts så flitigt som specialpedagog C har velat. Men nu har något lossnat! Tom den mycket skeptiska Gullanmamman måste medge att hon faktiskt förstår ett tecken eller två och inte nog med det, hon kan teckna det själv.
MAGISKT! Det är inte slumpen eller en ofrivillig rörelse. Säger man bad, då är det bad som gäller med svepande rörelse över magen.
Det finns hopp om livet och framtiden, tänk om hon en vacker dag faktiskt kan teckna till mig om hon vill ha mjölk eller saft? Gunga eller gräva i sanden? Frihet! Kommunikation!
Svindlande underbara tanke, den omfamnar mig när jag går ut i regnet som stilla faller över ett grått Stockholm.