Ingen helg utan psyk-bryt

Ibland längtar jag så det gör ont efter en helg utan härdsmälta och utan psyk-bryt. Men det kommer alltid, i lite varierande storlek. Tröttheten hänger över mig och skapar ett grått dis i skallen och nerverna ligger utanpå huden. I går eftermiddag drogs stora kockmössan på, ärmarna kavlades energiskt upp och jag bestämde att Pussegullan skulle få en riktig a la carte middag istället för den ständiga falukorven och den träiga pannkakan. Så det blev panerad rödspätta med romsås, jasminris och färskriven morot. En dagens på Stadshuskällaren a 125 spänn. Men redan när jag serverer denna måltidernas måltid ser jag att detta...kommer inte gå bra. De hopknipna läpparna och blicken som säger "inte hungrig, vill inte ha". Men gör ett försök. Ett riskorn i magen och resten på mig, på kläderna, på golvet och på stolen. Fisken ligger platt och panerad och ser rejält ynklig ut nedanför min stol, nästan som den klagar: men vad är det för fel på mig? Ät mig bara!
Jag har inget bra svar till spättan som fick sätta livet till i onödan, bara för att hamna fullständigt dissad på ett köksgolv. Jag tittar bara på den med stor empati. Paniken slingrar sig om en snok runt i magen, varför äter hon inget? Kräksjuk? Ont i halsen? Tanken på den dåliga vikten känns tung som bly. Och hur kul är det med en unge som nobbar maten med stort M?! Lika bra att lägga ner och gå och köpa en ännu falukorvsring. I dessa lägen kan man känna lite som Robbie Williams "I don´t want to die, but I ain´t keen on living either".
Skjut mig bara, mitt i riskladdet med romsås. Orkar inte hålla på mer, jag är TRÖTT! Låt mig få försvinna bland rivna morötter och mjölkspill, låt mig få vila och sova Törnrosasömn.
Men helgen bjöd även på en del riktigt bra ögonblick. En tur till Bauhaus var det bästa som hänt på länge för fröken, åka MEGASTOR kundvagn som var orange och kolla in verktyg, uteblommor och folk. Gullan klappade glatt händerna åt alla hon mötte. En del ler lite, en del klappar tillbaka och jag känner skrattet ligga i magen när jag tittar på människorna. Glädjen är trots allt mycket smittsam.
Stort tack till Gullanmormorn som putsade fönster! Nu ser vi alla bättre ut, med allt vad det innebär. Ett par hyllor kom upp, lite blommor fixades och hemmet känns lite mer genomarbetat med dammsugaren.
Gullanmamman testade även att känna på 4G i Jetline på Grönan i fredags när det var grav-femkamp med jobbet. Snacka om att gå utanför bekvämlighetszonen! Man går från 12-åringarnas Vilda Musen till seriöst vuxenåk, det kallar jag utveckling. Och under de minuter man far runt som en loska hinner man verkligen inte tänka någonting alls, huvudet är lika tomt som plånboken den 24:e varje måndad. Uppfriskande för en som har alldeles för många tankar på saker och ting jämt. Livet är ju lite som en berg och dalbana, det kan intygas när jag nu testat den riktiga varianten för första gången någonsin.
I dag laddar jag för årsmöte på habiliteringen i morgon eftermiddag, har mycket jag vill säga och hoppas jag får fram allt. Och kommer i håg allt. Förhoppningen är att spåna fram en bra plan för Gullan, med allt tänkbart stöd från teamet.