Funderar vidare

Fast kanske är det så att man blir lyhörd för det som ligger en själv nära? Att det naturligt blir så eftersom världen i dag består av så mycket brus att hur mycket du än försöker kan du omöjligen ta in allting hela tiden. Kan det vara så att hjärnan selekterar automatiskt det som du kan relatera till en smula? Är du från Taiwan ser du kanske taiwaneser här och där, är du gravid ser du magar och bebisar och vagnar, har du finnar i ansiktet ser du dem som också har det. Man söker kanske tillhörighet och samband till det som finns lite närmare än det som finns i bruset.
Om en katastrof inträffar i fjärran östern eller i Gävle så är det ju ganska stor skillnad i hur du kan relatera och reagera. Kanske vi alla söker sånt som vi kan identifiera oss med i omvärlden, sådant vi kan ta in.
Jag ser ju funkismänniskor och deras anhöriga med andra ögon nuförtiden och delar något med dessa människor. Men lite allmän vänlighet och hjälpsamhet mot främmande människor på alla fronter kan ju aldrig vara fel, oavsett vilken värld man tillhör.
Så jag fortsätter att hjälpa tanter över gatan, köpa allt barnen säljer när de plingar på dörren och hjälper människor i rullstol med ett ledigt bord.
Jag är som min kloka mor skulle ha sagt när hon brer på ordentligt. Bra.