Hokus Fokus Filiokus

Denna onsdag var det äntligen dags att träffa specialpedagog C och logoped A på dagis. Det har blivit flyttat hit och dit pga sjukdom först på förskolan och sen hos oss. Men nu så! Besöket var av det röriga slaget, jag vet inte riktigt hur det var tänkt men precis alla barnen var inne och stökade runt på avdelningen och mitt i alltet satt vi på golvet och skulle försöka kommunicera med bilder och föremål. Jag tittar mig omkring och försöker få grepp om situationen, full av farhågor. Detta lär ju INTE fungera alls. Stök och bök är inget som Pussegullan uppskattar vanligtvis och speciellt inte om hon ska jobba och träna. Det är ju så att jag nästan får både huvudvärk och magsår i stressen omkring oss. Men som vanligt är det fröken Bäst-när-det-gäller som slår mig med häpnad. Tänk att en sån liten människa kan göra så stora saker. För trots att telefonen ringer, folk kutar förbi, andra barn gallskriker och några brottas i ett hörn är hon fokuserad. Koncentrerad på uppgiften. På det hon ska göra och på det vi vill att hon ska visa. Jag bara gapar. Visst tappar hon fokus emellanåt och tittar bort men den viktiga skillnaden här, som jag inte sett tidigare, är att hon hittar tillbaka igen. Och det gör hon ganska snabbt. Det klarade hon inte förut. Så det blir en del avbrott men det går riktigt bra att få henne att "komma tillbaka" till det vi höll på med. På slutet har Gullan greppat att C sjunger om man tecknar Imse Vimse. Så hon tecknar och tecknar medan C pratar med fröken M. Gullan får ingen uppmärksamhet alls och surnar till, gruffar ett "HMMPFHH" och hoppar helt enkelt bort från situationen och ur bild. Jag börjar skratta för det är så tydligt, hennes kroppspråk. Snacka om att säga: "Men ska du sjunga eller?! Nähä, nä men sitt där och snacka då, nu drar jag". Fröken Centrum. Annars kan det vara. Vilja och driv, hå hå vad underbart det är. Magi på hög nivå. Och jag har en sällsam känsla i kroppen hela dagen, av att vi åstadkom något stort i dag fast det är så litet, litet. Så är det ju i vår funkisvärld.
En vit kanin i en hög hatt hade varit mer logiskt än att Gullan kunde koncentrera sig på AKK i röran. Men tydligen kan det bo lurviga djur i huvudbonader. Vem hade trott det?