Rätten att kommunicera!

Visste ni att Sverige har skrivit under Förenta Nationernas barnkonvention och Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning? Dessa konventioner stadfäster rätten till kommunikation på samma villkor. Detta kan sammanfattas i tolv grundläggande rättigheter:

1.Rättighet att begära önskade föremål, handlingar, händelser och personer och att uttrycka personliga preferenser eller känslor.

2. Rättighet att erbjudas valmöjligheter och alternativ.

3. Rättighet att förkasta eller vägra oönskade föremål, händelser eller handlingar inklusive rätten att avböja alla erbjudna valmöjligheter. (Rätt att faktiskt säga ”vill inte”!)

4. Rättighet att kalla på och få delta i samspel med en annan person. (Rätt att få vara med!)

5. Rättighet att begära återkoppling eller information om ett tillstånd, ett föremål, en person eller en händelse av intresse. (Rätt att fråga!)

6. Rättighet till aktiv behandling och insatser för att möjliggöra för en person med funktionsnedsättningar att uttrycka sig så smidigt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

7. Rättighet att få sin kommunikation bekräftad och besvarad även om avsikten i den inte kan infrias av den som svarar. (Rätt att bli lyssna på och få ”tjata” på sitt eget vis)

8. Rättighet att alltid ha tillgång till de alternativa och kompletterande kommunikationssystem och andra tekniska hjälpmedel som behövs, samt att dessa är i funktionellt skick.

9. Rättighet till en god kommunikativ miljö där man förväntar sig och uppmuntrar personer med funktionsnedsättningar att delta som fullvärdiga samtalspartners, även med jämnåriga. (Detta ställer ju en hel del krav på omgivningen)

10. Rättighet att vara underrättad om personer, föremål och händelser i sin omedelbara närhet. (Inget ska ”gå över huvudet”)

11. Rättighet att samtalas med på ett sätt som erkänner och medger den inneboende värdigheten hos den tilltalade, inklusive rättigheten att ta del i de samtal som förs om olika personer då han/hon är närvarande. (Värdigt tilltal!)

12. Rättighet att samtalas med på ett sätt som är meningsfullt, förståeligt samt språkligt och kulturellt lämpligt. (Meningsfulla samtal, inklusive AKK)

Visst borde allt detta vara självklart för alla människor i världen. Visst låter det bra på pappret. Frågan är bara: hur efterlevs det i Sverige? I dag?